Igår var det en speciell dag. Den 27 januari är den dag vi hedrar de som föll offer under förintelsen. Det var då koncentrationslägret Auschwitz befriades av Röda Armén, 27/1-45. Men för oss på Lidingö är det även den månad då lidingösonen Raul Wallenberg arresterades av Röda Armén i Budapest och försvann, den 17 januari 1945. Det är fortfarande överlevare omkring oss, många av dem har på ett ofattbart starkt sätt delat med sig sina historier om kriget, ondskan, hoppet och framtidstron. Att människan besitter en otrolig styrka att överleva och gå vidare. Om än ärrade.
Jag är så tacksam över att jag som 13-åring fick tillfälle att träffa och lyssna till Ferenc Göndör. Hans berättelse finns fortfarande kvar inom mig. Och jag håller den och honom som en liten stjärna på mitt inre himlavalv, där flera stjärnor glittrar och håller mig sällskap mörka kvällar och då vemodet sätter in.
Samma kväll talade Michael Wernstedt, hans mormor är syster till Raul Wallenberg, och han sa mycket klokt att idag sitter det fler främlingsfientliga folkvalda ledamöter i Sveriges riksdag än det gör i något annat europeiskt parlament. Detta är värt att tänka på nu när vi går in i valrörelsen, supervalåret 2014.
Igår den 27 januari 2014 fick jag förtroendet att hålla inledningstalet vid Raul Wallenbergmonumentet på Lidingö. Här är vad jag sa;
Det är 69 år, idag, sedan koncentrationslägret Auschwitz befriades av Röda Armén, den 27 januari 1945.
Det är 69 år och tio dagar, idag, sedan Raul Wallenberg greps av Röda Armén i Budapest och för alltid försvann, den 17 januari 1945.
Det är därför vi, idag, samlas här vid Raul Wallenbergmonumentet. För att minnas och hedra alla de själar som föll offer för förintelsen, för de själar som vågade stå emot ondskan, överleva ondskan och dö för godheten.
Godhet och ondska har följts åt genom årtusendena som syskon. De har inget val de finns där bredvid varandra. Kanske är det så att utan ondska kan inte godheten lysa så starkt? Både godheten och ondskan kan förpackas så väl att vi knappt ser det, vi förnimmer det bara.
På senaste tiden har vi sett hur ondskan åter igen visar upp sitt ansikte. I Kärrtorp där Kärrtropborna tillsammans stod upp för mångfald i sitt eget område och överraskande blev överfallna av nynazister. Där en vecka efteråt, tusentals Stockholmare visade godhetens ljus och tillsammans visade att det här tolererar vi inte. Vi tar tillbaka ljuset, gatorna och framtidstron.
Denna dag handlar om detta, om reflektionen över det som varit, historien. Om framtiden, hur lever vi vidare i fotspåren av dem som visade ett ofattbart mod under ondskans tyranni?
Det är idag, 187 dagar kvar till den 2 augusti. Natten mellan den 2 och 3 augusti 1944, för snart 70 år sedan, tömdes den romska delen av Auschwitz. Nära 3000 romer dödades under dessa få timmar. Vi ska inte glömma att det var många som förintades under detta mörka krig. Judar, Romer, oliktänkande, homosexuella, förståndshandikappade, de som såg annorlunda ut, de som sa emot. De som valde att stå fast vid sin övertygelse och tro.
Idag den 27 januari 2014 matas vi med bilder från krig utan slut, i Syrien, i Centralafrikanska republiken. Kanske är det mer viktigare än någonsin att vi nu inte glömmer vår medmänsklighet. Att vi förnimmer godheten inom oss.
Att vi som vuxna visar modet att ta ställning för det goda emot det onda. För att våra barn ska lära sig av oss. För att de ska våga stå upp för sina vänner, klass- och skolkamrater. För det är där det börjar, i skolan. Det är där våra barn ska förfina sina kunskaper om medmänsklighet, om värdet av att ha ett öppet sinne och våga se om någon är ensam, gör sig illa eller blir behandlad respektlöst. Och våga agera därefter. Att de vågar stå på den svages sida. Det är där i skolan, våra nya goda ljus ska stöpas.
Det är därför vi, idag, samlas den 27 januari. För att hedra de som föll offer för ondskan, för att reflektera och ta till oss kunskapen om vilka förfinade mekanismer som sätter ondskan i rullning, för att lära ut det till nästa generation och för att premiera den unga generationen på Lidingö som i skolan har visat upp just detta. Medmänsklighet, respekt, godhet och nytänkande.
Det är nu mörkt och kallt, men facklorna visar att ljuset alltid tränger undan mörkret. Godheten tränger alltid undan ondskan. Låt oss därför nu gå in i värmen och fortsätta denna viktiga kväll – tillsammans.
Tack!
tisdag 28 januari 2014
fredag 6 december 2013
Nu söker jag förtroende som kommunstyrelsens ordförande på Lidingö
Nu har jag bestämt mig!
Efter att Paul igår meddelade att han inte kandiderar till posten som kommunstyrelsens ordförande efter nästa val och efter att många har ringt och talat med mig och ställt frågan; ska inte du ställa upp Anna?, så har jag bestämt mig för att göra just det.
Jag ställer upp och kandiderar till posten som nästa ordförande i kommunstyrelsen på Lidingö efter nästa val 2014!
Det är spännande, det är roligt och det är utmanande. Precis som jag vill att det ska vara.
Varför?
Jo, jag vill och kan vara en kraft som vinner ökat förtroende för vår moderata politik på Lidingö.
Jag har länge känt ett stöd från våra medlemmar och aktiva moderater. Men det som avgjort att jag nu kandiderar är allt det stöd och den uppmuntran som jag fått från vänner, bekanta och kollegor som inte är inne i den politiska världen.
Med den förstaplats som jag fick i försöksnomineringen söker jag nu förtroendet för ett större ansvar som kommunstyrelsens ordförande.
Vad vill jag då?
Jag tycker att det framför allt är fyra frågor som är viktiga.
1) Vår kommunala ekonomi är och måste vara i balans och hanteras ansvarsfullt. Vi står inför många stora investeringar under kommande mandatperiod.
2) Vi har bra förskolor och skolor på Lidingö med många nöjda barn, elever och föräldrar. Men vi behöver arbeta vidare med att sätta ljuset på värdegrundsarbetet, kunskapskvalitet och på att minska lärarnas administrativa börda. Som tidigare förskolechef vet jag att detta är avgörande för våra yngstas framtid.
3) Vi har en växande äldre befolkning som gör att vi behöver fortsätta att arbeta med valfrihet inom äldreomsorgen byggt på kvalitet och trygghet. Samarbete mellan den äldre, anhöriga och staden är ett område som bör förbättras.
4) Den frågan som engagerar de flesta är Lidingös utveckling och bevarande. För mig är det viktigt att vi utvecklar Lidingö på ett ansvarsfullt sätt och fortsätter att värna om våra fantastiska platser på Lidingö.
Som kommunalråd och gruppledare har jag den erfarenhet som krävs för att framgångsrikt kunna leda det politiska arbetet i kommunen. Som riksdagsledamot och ledamot av förbundsstyrelsen för Moderaterna i Stockholms län har jag ett stort och värdefullt kontaktnät som gör att jag kan värna Lidingös intressen.
Därför söker jag nu stöd för att stå som förstanamn på listan till kommunfullmäktige och bli Lidingös nästa ordförande för kommunstyrelsen.
Varma hälsningar och en trevlig andra advent,
Anna
Efter att Paul igår meddelade att han inte kandiderar till posten som kommunstyrelsens ordförande efter nästa val och efter att många har ringt och talat med mig och ställt frågan; ska inte du ställa upp Anna?, så har jag bestämt mig för att göra just det.
Jag ställer upp och kandiderar till posten som nästa ordförande i kommunstyrelsen på Lidingö efter nästa val 2014!
Det är spännande, det är roligt och det är utmanande. Precis som jag vill att det ska vara.
Varför?
Jo, jag vill och kan vara en kraft som vinner ökat förtroende för vår moderata politik på Lidingö.
Jag har länge känt ett stöd från våra medlemmar och aktiva moderater. Men det som avgjort att jag nu kandiderar är allt det stöd och den uppmuntran som jag fått från vänner, bekanta och kollegor som inte är inne i den politiska världen.
Med den förstaplats som jag fick i försöksnomineringen söker jag nu förtroendet för ett större ansvar som kommunstyrelsens ordförande.
Vad vill jag då?
Jag tycker att det framför allt är fyra frågor som är viktiga.
1) Vår kommunala ekonomi är och måste vara i balans och hanteras ansvarsfullt. Vi står inför många stora investeringar under kommande mandatperiod.
2) Vi har bra förskolor och skolor på Lidingö med många nöjda barn, elever och föräldrar. Men vi behöver arbeta vidare med att sätta ljuset på värdegrundsarbetet, kunskapskvalitet och på att minska lärarnas administrativa börda. Som tidigare förskolechef vet jag att detta är avgörande för våra yngstas framtid.
3) Vi har en växande äldre befolkning som gör att vi behöver fortsätta att arbeta med valfrihet inom äldreomsorgen byggt på kvalitet och trygghet. Samarbete mellan den äldre, anhöriga och staden är ett område som bör förbättras.
4) Den frågan som engagerar de flesta är Lidingös utveckling och bevarande. För mig är det viktigt att vi utvecklar Lidingö på ett ansvarsfullt sätt och fortsätter att värna om våra fantastiska platser på Lidingö.
Som kommunalråd och gruppledare har jag den erfarenhet som krävs för att framgångsrikt kunna leda det politiska arbetet i kommunen. Som riksdagsledamot och ledamot av förbundsstyrelsen för Moderaterna i Stockholms län har jag ett stort och värdefullt kontaktnät som gör att jag kan värna Lidingös intressen.
Därför söker jag nu stöd för att stå som förstanamn på listan till kommunfullmäktige och bli Lidingös nästa ordförande för kommunstyrelsen.
Varma hälsningar och en trevlig andra advent,
Anna
söndag 13 oktober 2013
Lidingömässan och ekonomisk shut down.
Idag har jag fått den stora glädjen att tala med Lidingöbor som är engagerade. Det är bland det roligaste jag vet. Inte för att vi alltid är överens om det vi talar om, det är både och med den saken. Nej, det är för att jag får lära mig så mycket om hur människor ser på det som rör mig och mitt arbete som kommunalråd. Oro för förslag, missnöje över beslut och glädje över att vi gör rätt. Det är en salig blandning och det är det som driver mig framåt.
Det gäller att lyssna – på många inte bara de som säger en sak, det finns alltid två sidor på mynten och många olika uppfattningar. Det svåra är att väga ihop alla dessa åsikter och sedan fatta ett bra beslut. För jag vet ju att några inte kommer att bli glada medan andra tycker att vi gjort helt rätt. Men min ambition är att även de som inte får precis som de vill ska känna att de fick lite i alla fall. En sk ”win win situation”.
Det som annars fångar mitt intresse är USAs ekonomiska "shut down". Jag vet att jag är politikernörd… Men det är ju en ganska ny situation och frågan alla ställer sig är ju vad som sker om de slår i taket nu och ställer in sina betalningar. Hur påverkar detta världsekonomin och Sverige som är ett sådant exportberoende land. Det oroar mig, vi måste se till att hålla exporten uppe för att de ekonomiska hjulen ska spinna i Sverige.
Med detta loggar jag ut för att äta söndagmiddag med familjen. Idag älgfärsbiffar med klyftpotatis, sås och sallad. Det är bra att ha en matintresserad man!
Må gott och glöm inte att det är Bron idag kl 21:00!
//Anna
måndag 27 februari 2012
Estelle Silvia Ewa Mary!!!
Jaaaa! Det blev en blivande Drottning!
Välkommen Prinsessan Estelle Silvia Ewa Mary Bernadotte.
Jag struntar i Hermans Ls förfasande över namnen, ”Nattklubbsdrottning”. Ja, tänk om Prinsessan Estelle blir lite nattklubbsdrottning, good for her! Jag tror att med en mamma som vår Kronprinsessa Victoria så kommer prinsessan Estelle att ha en mycket god kompass i livet. Om hon vill dansa på klubb så ska hon göra det, det är nämligen inget moraliskt fel i det.
Republikanska föreningens medlemmar förfasar sig på FB.” Så mycket uppmärksamhet i media bara för att en liten unge föddes.” Tror ni verkligen att det inte skulle vara lika mycket uppmärksamhet om en presidentfru födde en dotter, eller ännu värre media om det var en presidentska som födde en dotter? Men vi vet ju inte.. det är helt rätt. Vi har ingen aning för just nu har vi monarki i Sverige.
Stackars barn som växer upp till att tvingas in i detta och inte kommer att kunna välja. Hon kan välja. Flera före henne har valt andra liv. Faktiskt.
Verkligheten fylls av många barn som väjer och som känner att de inte har något val, det är bara att göra som föräldrarna gör eller vill.
Finns det en gård att ta över gör man det, även om man ville bli streetdesigner i NYC. Och tvärt om, jag vill inget hellre än att ta över gården och utveckla den till MIN.
Men i Sverige finns i alla fall en reell chans att välja. Men alla val är svåra att ta, att gå emot familjen och samhällets normer är bland det svåraste en ung vuxen måste göra. Vare sig det gäller yrkesliv, bostadsort, religion eller sexualitet.
Jag hoppas att vi vuxna, de som skriver i tidningar om hur hemskt Estelle kommer att tycka att det är att tvingas in i prinsessrollen och Drottningrollen, de som ”vet" hur det faktiskt är kommer att ha en öppen syn på våra barns val. Att de inte lägger sig i med sina egna övertygelser och pådyvlar dem att tycka det rätta.
Tröttnar lite på tyckarna som trycker ned sitt tyckande i min hals. Tyck gärna, men respektera min åsikt, så som jag respekterar era.
JAG tycker att det är fantastiskt roligt att vår fina Kronprinsessa Victoria är gift med sin stora kärlek Prins Daniel och att de nu har fått sitt kärleksbarn Prinsessan Estelle, framtida Drottning av Sverige – om hon vill!!!
Ha det gott // Anna
Välkommen Prinsessan Estelle Silvia Ewa Mary Bernadotte.
Jag struntar i Hermans Ls förfasande över namnen, ”Nattklubbsdrottning”. Ja, tänk om Prinsessan Estelle blir lite nattklubbsdrottning, good for her! Jag tror att med en mamma som vår Kronprinsessa Victoria så kommer prinsessan Estelle att ha en mycket god kompass i livet. Om hon vill dansa på klubb så ska hon göra det, det är nämligen inget moraliskt fel i det.
Republikanska föreningens medlemmar förfasar sig på FB.” Så mycket uppmärksamhet i media bara för att en liten unge föddes.” Tror ni verkligen att det inte skulle vara lika mycket uppmärksamhet om en presidentfru födde en dotter, eller ännu värre media om det var en presidentska som födde en dotter? Men vi vet ju inte.. det är helt rätt. Vi har ingen aning för just nu har vi monarki i Sverige.
Stackars barn som växer upp till att tvingas in i detta och inte kommer att kunna välja. Hon kan välja. Flera före henne har valt andra liv. Faktiskt.
Verkligheten fylls av många barn som väjer och som känner att de inte har något val, det är bara att göra som föräldrarna gör eller vill.
Finns det en gård att ta över gör man det, även om man ville bli streetdesigner i NYC. Och tvärt om, jag vill inget hellre än att ta över gården och utveckla den till MIN.
Men i Sverige finns i alla fall en reell chans att välja. Men alla val är svåra att ta, att gå emot familjen och samhällets normer är bland det svåraste en ung vuxen måste göra. Vare sig det gäller yrkesliv, bostadsort, religion eller sexualitet.
Jag hoppas att vi vuxna, de som skriver i tidningar om hur hemskt Estelle kommer att tycka att det är att tvingas in i prinsessrollen och Drottningrollen, de som ”vet" hur det faktiskt är kommer att ha en öppen syn på våra barns val. Att de inte lägger sig i med sina egna övertygelser och pådyvlar dem att tycka det rätta.
Tröttnar lite på tyckarna som trycker ned sitt tyckande i min hals. Tyck gärna, men respektera min åsikt, så som jag respekterar era.
JAG tycker att det är fantastiskt roligt att vår fina Kronprinsessa Victoria är gift med sin stora kärlek Prins Daniel och att de nu har fått sitt kärleksbarn Prinsessan Estelle, framtida Drottning av Sverige – om hon vill!!!
Ha det gott // Anna
måndag 23 maj 2011
Svensk barnsjukvård ur ett EGO perspektiv
Jaha så var det dags att djupdyka i Landstingsvatten. Nu har jag båda barnen indisponibla. En går på kryckor och den andra har armen i gips. Tyvärr har jag haft en hel del att göra med barnsjukvården här i Stockholm och jag är en luttrad mamma.
Det som slår mig när jag tänker tillbaka på de senaste årens besök på akutmottagningar och vårdavdelningar så är det bemötandet av vårdpersonalen som främst skiljer sig från varandra.
Senast nu när jag var med K på akuten för intensiv smärta i foten, barnet skrek och grät. Då hör det till att K har gått på kryckor i 5 veckor vid denna tidpunkt för ont i foten och att vi varit på en vårdavdelning och börjat på behandling.
1) Det tar tid innan vi ens får komma till själva inskrivningsdisken. Inte för att det är kö. Nej sköterskorna står och skrattar och dricker kaffe, fullt synligt för oss som väntar med våra barn. Det må vara hänt att de inte hade gått på sina pass, de kan ha haft sin lagstadgad rast eller en liten paus i sitt annars så stressiga arbete. Jag unnar dem det. MEN jag önskar ite se detta när jag sitter med mitt skrikande, hulkande barn i famnen. Då vill jag se sköterskor som betar av kön och tar emot barnen. De rastande sköterskorna kan väl så någon annanstans?????
2) När man väl får komma fram så bemöts man med ett litet leende och en manlig sköterska säger - jaha, en liten tjej, dramadrottning? Har hon verkligen så ont?
I det ögonblicket önskade jag att jag hade varit lite modigare eller starkare så att jag hade kunna slå honom så att det gjorde ont. Väser fram att hon har en rackarns hög smärttröskel och att vi är på utredning hos vårdavdelning XXX. Var så god att agera som en sjukskötare nu.
Nja, nej detta var nog något för närakuten runt hörnan, så var så god och gå dit, men ja just det de stänger kl 22.00, om en timme och då blir ni i alla fall mottade tillbaka till var ni är nu, stora akuten. Så åk hem istället.
???????
- Men hon skriker ju av smärta?
- Ja, du ska ge henne "smärdoser" av alvedon, har du inte gjort det?
- Nej, jag ger henne det hon ska ha enligt förpackningen.
- Nej, du ska ge smärtdos enligt uträkning.
- Ok, men jag har inte medicinsk utbildning, hur ska jag...
- Ok, (ett leende och en liten suck) nu ska jag visa dig hur du ska göra, titta här nu.
(Svälj, skrik inte fula ord...)
- Tack...
... och ajö
3) Veckan efter, samma smärta i foten, samma vrålande från en extremt smärtpåverkad liten dotter.
Jag ger smärtdos enligt manlig sjukskötares uträkning, finns på gul post-it lapp i köket.
Vi åker in. tar nummerlapp, två sköterskor sitter och betar av, inga kaffedrickare denna gång.
Vår tur.
- Hej, ja vi har varit här tidigare, personnumemr 00000000.
- Ja jag ser det, hur är det med henne?
- Ja, hon har så himla ont.
- Ja, har du gett henne smärtlindrande?
- Ja, jag gav henne 40 ml.
- VA??? Men det ska inte du göra, det är ju en smärtdos.
- Ja, men , va? Din kollega sa ju att det var precis så jag skulle göra.
- Nu ska jag titta här...hum. Nej vet du vad, du ska inte göra det, du ska aldrig ge henne mer än det som står på förpackningen.
- Du menar att jag inte ska leka sjukssköterska, tack!, det var vad jag sa till din kollega.
- Haha, det är helt rätt. Låt mig med utbildning göra det. Men nu till foten, ...
Ett fantastiskt bemötande. Vi fick ett rum, det kom en läkare med en teori, vi fick komma hem. Något lugnare. Innan vi gick mötte vi inskrivningssköterskan, och fick ett varmt leende och lycka till med lilltjejen. Det värmde!
Så olika, och så är det hela tiden.
När det är AKUT som när vi hade "olyckan" då går det snabbt och effektivt, precis som det ska. När jag kommer med barn som inte är döende ska det naturligtvis ta längre tid. Som nu i lördags, bruten hand p g a longboardolycka. Det tog 2 timmar från inskrivning till hemkomst, passera gipsning på vägen hem. Även där en helt underbart cool och lite underfundig sjuksköterska som mötte sonen med respekt och värme.
Men när vi har jagat för en diffus diagnos som ont i magen, då tog det nästan 1 år innan vi över huvudtaget fick komma till en läkare som tog det på allvar. Då började jag tampas med slarv i vården. Prover som kom bort, om och om igen. Läkare som inte ville dela med sig av journaler... you name it.
slutresultat, Losec i ett år.... Och jag hade rätt, det var inte rätt ställt med barnet. Men jag fick stånga mig blodig och var ALLTID oklanderligt klädd, höga klackar och nytvättat hår, samt talade byråkratspråk. Annars hade jag väl fortfarande bråkat om detta.
Vi har en god sjukvård i Sverige, vi har fantastisk akutvård. Vi nyttjar skattepengarna väl. Var vi brister? Jag tror att sjukvården brister i de hierarkiska system som finns uppbyggda. En vårdavdelning bevakar sitt område och resurser och släpper inte till på ett enda sätt.
Jag önskar det fanns flera "Dr House" som såg tvärs igenom, upp och ner och vände och vred.
Och sjuksköterskor som vill vara sjuksköterskor och hjälpa människor med respekt och värme. Trots att de har en riktigt j*vla s*it dag.
Det som slår mig när jag tänker tillbaka på de senaste årens besök på akutmottagningar och vårdavdelningar så är det bemötandet av vårdpersonalen som främst skiljer sig från varandra.
Senast nu när jag var med K på akuten för intensiv smärta i foten, barnet skrek och grät. Då hör det till att K har gått på kryckor i 5 veckor vid denna tidpunkt för ont i foten och att vi varit på en vårdavdelning och börjat på behandling.
1) Det tar tid innan vi ens får komma till själva inskrivningsdisken. Inte för att det är kö. Nej sköterskorna står och skrattar och dricker kaffe, fullt synligt för oss som väntar med våra barn. Det må vara hänt att de inte hade gått på sina pass, de kan ha haft sin lagstadgad rast eller en liten paus i sitt annars så stressiga arbete. Jag unnar dem det. MEN jag önskar ite se detta när jag sitter med mitt skrikande, hulkande barn i famnen. Då vill jag se sköterskor som betar av kön och tar emot barnen. De rastande sköterskorna kan väl så någon annanstans?????
2) När man väl får komma fram så bemöts man med ett litet leende och en manlig sköterska säger - jaha, en liten tjej, dramadrottning? Har hon verkligen så ont?
I det ögonblicket önskade jag att jag hade varit lite modigare eller starkare så att jag hade kunna slå honom så att det gjorde ont. Väser fram att hon har en rackarns hög smärttröskel och att vi är på utredning hos vårdavdelning XXX. Var så god att agera som en sjukskötare nu.
Nja, nej detta var nog något för närakuten runt hörnan, så var så god och gå dit, men ja just det de stänger kl 22.00, om en timme och då blir ni i alla fall mottade tillbaka till var ni är nu, stora akuten. Så åk hem istället.
???????
- Men hon skriker ju av smärta?
- Ja, du ska ge henne "smärdoser" av alvedon, har du inte gjort det?
- Nej, jag ger henne det hon ska ha enligt förpackningen.
- Nej, du ska ge smärtdos enligt uträkning.
- Ok, men jag har inte medicinsk utbildning, hur ska jag...
- Ok, (ett leende och en liten suck) nu ska jag visa dig hur du ska göra, titta här nu.
(Svälj, skrik inte fula ord...)
- Tack...
... och ajö
3) Veckan efter, samma smärta i foten, samma vrålande från en extremt smärtpåverkad liten dotter.
Jag ger smärtdos enligt manlig sjukskötares uträkning, finns på gul post-it lapp i köket.
Vi åker in. tar nummerlapp, två sköterskor sitter och betar av, inga kaffedrickare denna gång.
Vår tur.
- Hej, ja vi har varit här tidigare, personnumemr 00000000.
- Ja jag ser det, hur är det med henne?
- Ja, hon har så himla ont.
- Ja, har du gett henne smärtlindrande?
- Ja, jag gav henne 40 ml.
- VA??? Men det ska inte du göra, det är ju en smärtdos.
- Ja, men , va? Din kollega sa ju att det var precis så jag skulle göra.
- Nu ska jag titta här...hum. Nej vet du vad, du ska inte göra det, du ska aldrig ge henne mer än det som står på förpackningen.
- Du menar att jag inte ska leka sjukssköterska, tack!, det var vad jag sa till din kollega.
- Haha, det är helt rätt. Låt mig med utbildning göra det. Men nu till foten, ...
Ett fantastiskt bemötande. Vi fick ett rum, det kom en läkare med en teori, vi fick komma hem. Något lugnare. Innan vi gick mötte vi inskrivningssköterskan, och fick ett varmt leende och lycka till med lilltjejen. Det värmde!
Så olika, och så är det hela tiden.
När det är AKUT som när vi hade "olyckan" då går det snabbt och effektivt, precis som det ska. När jag kommer med barn som inte är döende ska det naturligtvis ta längre tid. Som nu i lördags, bruten hand p g a longboardolycka. Det tog 2 timmar från inskrivning till hemkomst, passera gipsning på vägen hem. Även där en helt underbart cool och lite underfundig sjuksköterska som mötte sonen med respekt och värme.
Men när vi har jagat för en diffus diagnos som ont i magen, då tog det nästan 1 år innan vi över huvudtaget fick komma till en läkare som tog det på allvar. Då började jag tampas med slarv i vården. Prover som kom bort, om och om igen. Läkare som inte ville dela med sig av journaler... you name it.
slutresultat, Losec i ett år.... Och jag hade rätt, det var inte rätt ställt med barnet. Men jag fick stånga mig blodig och var ALLTID oklanderligt klädd, höga klackar och nytvättat hår, samt talade byråkratspråk. Annars hade jag väl fortfarande bråkat om detta.
Vi har en god sjukvård i Sverige, vi har fantastisk akutvård. Vi nyttjar skattepengarna väl. Var vi brister? Jag tror att sjukvården brister i de hierarkiska system som finns uppbyggda. En vårdavdelning bevakar sitt område och resurser och släpper inte till på ett enda sätt.
Jag önskar det fanns flera "Dr House" som såg tvärs igenom, upp och ner och vände och vred.
Och sjuksköterskor som vill vara sjuksköterskor och hjälpa människor med respekt och värme. Trots att de har en riktigt j*vla s*it dag.
tisdag 10 maj 2011
Solen skiner
och jag har dåligt samvete över att jag inte har varit här och skrivit. Men nu är det ju så att livet, det där som man har mellan 24.00-24.00, emellanåt tar överhanden och då måste jag prioritera. Det har ju inte varit min paradgren tidigare, men nu så börjar jag faktiskt blir duktigare på det.Därav inget bloggande.
Men nu så känner jag att nu är tiden nog inne för att börja vara lite mer aktiv på denna blogg. Så jag värmer upp med ett ganska intetsägande inlägg, mest för att jag var tvungen att kolla om jag kom ihåg mina inloggnings uppgifter.
Så, jag återvänder inom kort med ett mer kärnfullt inlägg om ... vi får se.
Njut av värmen och solen. Njut njut njut!
/Anna
Men nu så känner jag att nu är tiden nog inne för att börja vara lite mer aktiv på denna blogg. Så jag värmer upp med ett ganska intetsägande inlägg, mest för att jag var tvungen att kolla om jag kom ihåg mina inloggnings uppgifter.
Så, jag återvänder inom kort med ett mer kärnfullt inlägg om ... vi får se.
Njut av värmen och solen. Njut njut njut!
/Anna
tisdag 9 november 2010
Kristallnatten
Kristallnatten... ett egentligen vackert ord, kristall & natt.
Kristall kommer i många former, som nu utanför mitt fönster, snökristaller. Jag har tänt ljusen och njuter av pepparkakor och en kopp varmt the, på fingret bländar emellanåt de sex diamanter i ringen jag fick av min fina man när vi gifte oss.
Natt, ett ord som rymmer barndomens rädslor och vuxentidens roligheter. Vila i lugn och ro, låta kroppen hämta andan och själen sakta ned.
För 72 år sedan skrevs ordet i eld, sten och kristall. Natten mellan den 9 och 10 november 1938 kommer att bli omnämnd som Kristallnatten. Den natt då rädsla och okunskap transformerades till hat. Ett hat som aldrig riktigt har ebbat ut. På något sätt har denna natts demoner fortfarande ett grepp om de rädda, de okunniga och det föds ännumera hat.
Jag ramlar över Kaj Schuelers recension av Öyvind Foss bok Kristallnatten på svd.se. En recension som plötsligt får mig att vilja gråta, för jag blir så arg och för att det skrämmer mig och för jag av olika skäl tar åt mig personligen.
Det är det han börjar med att skriva om som får mig arg och rädd. Om det som hände för en månad sedan i Malmö, och då menar jag inte det som alla andra tänker på refexsmässigt just nu, "skotten i Malmö".
Nej han skriver om ett veckoslutläger för barn mellan 7-10 år. Dessa barn befinner sig på en kursgård i Höllviken.
På kvällen i Höllviken händer det som skrämmer mig. Ett tiotal ungdomar kommer och skriker och skränar utanför kursgården, som alltså just då bebos av ett antal barn 7-10 år och vuxna ledare som är där på helgläger... De tiotalet ungdomarna skriker och skränar.
Jaha tänker vi, det händer ju. Men de skriker JUDESVIN och HEIL HITLER.
Kvällen efter kommer det ett 20-30 tal ungdomar, de skriker och skränar och uppträder hotfullt, sparkar ned staket och kastar ägg på byggnaden. Vad de skriker?
”judejävlar förstör Höllviken”
För 72 år sedan, samma år som min mamma föddes myntades ett uttryck, Kristallnatten. Kaj Schueler skriver om en bok som tar upp denna händelse. Egentligen vet jag inte vad han tycker om boken för jag kommer inte ihåg vad han tyckte om boken. Jag förstår att det är lite respektlöst, han är ju torts allt recensent. Han har med säkerhet en klar uppfattning om vad han tyckte om boken.
För 72 år sedan myntades ett uttryck, Kristallnatten. En natt där rädsla och okunskap formaterades till hat. Hat som riktades mot människor som tror på en Gud, som tillhör en religion, Judendomen.
På en kursgård i Höllviken fanns barn mellan 7-10 år på ett läger som anordnades av den judiska församlingen i Malmö. Det var mot dessa barn som dessa ungdomar skrek JUDESVIN och HEIL HITLER, och att JUDEJÄVLAR FÖRSTÖR HÖLLVIKEN.
Om detta skrev Kaj Schueler den 9 november 2010. I en recension av en bok om Kristallnatten.
Kristall och Natt. Två var för sig vackra ord. Jag hoppas att dessa barn och vuxna som befann sig på kursgården i Höllviken känner och förstår att det finns många många människor i detta fina underbara land som Sverige faktiskt är, som fördömer vad dessa undgomar gjorde. Som ser allvarligt på vad som skedde och som hoppas innerligt, att detta inte avskrivs som busstreck, ungdomlig okunskap. Det kanske det är? Men då har skolor och vuxna runt dessa ungdomar ett tungt ansvar att pränta in kunskap så att dessa ungdomar inte forrsätter att vara så innerligt rädda för framtiden att de måste ta ut denna rädsla genom att skrämma små barn.
Kristall och Natt, snöflingor och diamanter som glittrar. Natt som ger trygg vila. Det är vad jag vill att detta ord ska betyda, en vacker nattlig vila under glittrande diamantformade stjärnor.
//Anna
Kristall kommer i många former, som nu utanför mitt fönster, snökristaller. Jag har tänt ljusen och njuter av pepparkakor och en kopp varmt the, på fingret bländar emellanåt de sex diamanter i ringen jag fick av min fina man när vi gifte oss.
Natt, ett ord som rymmer barndomens rädslor och vuxentidens roligheter. Vila i lugn och ro, låta kroppen hämta andan och själen sakta ned.
För 72 år sedan skrevs ordet i eld, sten och kristall. Natten mellan den 9 och 10 november 1938 kommer att bli omnämnd som Kristallnatten. Den natt då rädsla och okunskap transformerades till hat. Ett hat som aldrig riktigt har ebbat ut. På något sätt har denna natts demoner fortfarande ett grepp om de rädda, de okunniga och det föds ännumera hat.
Jag ramlar över Kaj Schuelers recension av Öyvind Foss bok Kristallnatten på svd.se. En recension som plötsligt får mig att vilja gråta, för jag blir så arg och för att det skrämmer mig och för jag av olika skäl tar åt mig personligen.
Det är det han börjar med att skriva om som får mig arg och rädd. Om det som hände för en månad sedan i Malmö, och då menar jag inte det som alla andra tänker på refexsmässigt just nu, "skotten i Malmö".
Nej han skriver om ett veckoslutläger för barn mellan 7-10 år. Dessa barn befinner sig på en kursgård i Höllviken.
På kvällen i Höllviken händer det som skrämmer mig. Ett tiotal ungdomar kommer och skriker och skränar utanför kursgården, som alltså just då bebos av ett antal barn 7-10 år och vuxna ledare som är där på helgläger... De tiotalet ungdomarna skriker och skränar.
Jaha tänker vi, det händer ju. Men de skriker JUDESVIN och HEIL HITLER.
Kvällen efter kommer det ett 20-30 tal ungdomar, de skriker och skränar och uppträder hotfullt, sparkar ned staket och kastar ägg på byggnaden. Vad de skriker?
”judejävlar förstör Höllviken”
För 72 år sedan, samma år som min mamma föddes myntades ett uttryck, Kristallnatten. Kaj Schueler skriver om en bok som tar upp denna händelse. Egentligen vet jag inte vad han tycker om boken för jag kommer inte ihåg vad han tyckte om boken. Jag förstår att det är lite respektlöst, han är ju torts allt recensent. Han har med säkerhet en klar uppfattning om vad han tyckte om boken.
För 72 år sedan myntades ett uttryck, Kristallnatten. En natt där rädsla och okunskap formaterades till hat. Hat som riktades mot människor som tror på en Gud, som tillhör en religion, Judendomen.
På en kursgård i Höllviken fanns barn mellan 7-10 år på ett läger som anordnades av den judiska församlingen i Malmö. Det var mot dessa barn som dessa ungdomar skrek JUDESVIN och HEIL HITLER, och att JUDEJÄVLAR FÖRSTÖR HÖLLVIKEN.
Om detta skrev Kaj Schueler den 9 november 2010. I en recension av en bok om Kristallnatten.
Kristall och Natt. Två var för sig vackra ord. Jag hoppas att dessa barn och vuxna som befann sig på kursgården i Höllviken känner och förstår att det finns många många människor i detta fina underbara land som Sverige faktiskt är, som fördömer vad dessa undgomar gjorde. Som ser allvarligt på vad som skedde och som hoppas innerligt, att detta inte avskrivs som busstreck, ungdomlig okunskap. Det kanske det är? Men då har skolor och vuxna runt dessa ungdomar ett tungt ansvar att pränta in kunskap så att dessa ungdomar inte forrsätter att vara så innerligt rädda för framtiden att de måste ta ut denna rädsla genom att skrämma små barn.
Kristall och Natt, snöflingor och diamanter som glittrar. Natt som ger trygg vila. Det är vad jag vill att detta ord ska betyda, en vacker nattlig vila under glittrande diamantformade stjärnor.
//Anna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)