måndag 23 maj 2011

Svensk barnsjukvård ur ett EGO perspektiv

Jaha så var det dags att djupdyka i Landstingsvatten. Nu har jag båda barnen indisponibla. En går på kryckor och den andra har armen i gips. Tyvärr har jag haft en hel del att göra med barnsjukvården här i Stockholm och jag är en luttrad mamma.

Det som slår mig när jag tänker tillbaka på de senaste årens besök på akutmottagningar och vårdavdelningar så är det bemötandet av vårdpersonalen som främst skiljer sig från varandra.
Senast nu när jag var med K på akuten för intensiv smärta i foten, barnet skrek och grät. Då hör det till att K har gått på kryckor i 5 veckor vid denna tidpunkt för ont i foten och att vi varit på en vårdavdelning och börjat på behandling.

1) Det tar tid innan vi ens får komma till själva inskrivningsdisken. Inte för att det är kö. Nej sköterskorna står och skrattar och dricker kaffe, fullt synligt för oss som väntar med våra barn. Det må vara hänt att de inte hade gått på sina pass, de kan ha haft sin lagstadgad rast eller en liten paus i sitt annars så stressiga arbete. Jag unnar dem det. MEN jag önskar ite se detta när jag sitter med mitt skrikande, hulkande barn i famnen. Då vill jag se sköterskor som betar av kön och tar emot barnen. De rastande sköterskorna kan väl så någon annanstans?????

2) När man väl får komma fram så bemöts man med ett litet leende och en manlig sköterska säger - jaha, en liten tjej, dramadrottning? Har hon verkligen så ont?
I det ögonblicket önskade jag att jag hade varit lite modigare eller starkare så att jag hade kunna slå honom så att det gjorde ont. Väser fram att hon har en rackarns hög smärttröskel och att vi är på utredning hos vårdavdelning XXX. Var så god att agera som en sjukskötare nu.
Nja, nej detta var nog något för närakuten runt hörnan, så var så god och gå dit, men ja just det de stänger kl 22.00, om en timme och då blir ni i alla fall mottade tillbaka till var ni är nu, stora akuten. Så åk hem istället.
???????
- Men hon skriker ju av smärta?
- Ja, du ska ge henne "smärdoser" av alvedon, har du inte gjort det?
- Nej, jag ger henne det hon ska ha enligt förpackningen.
- Nej, du ska ge smärtdos enligt uträkning.
- Ok, men jag har inte medicinsk utbildning, hur ska jag...
- Ok, (ett leende och en liten suck) nu ska jag visa dig hur du ska göra, titta här nu.
(Svälj, skrik inte fula ord...)
- Tack...
... och ajö

3) Veckan efter, samma smärta i foten, samma vrålande från en extremt smärtpåverkad liten dotter.
Jag ger smärtdos enligt manlig sjukskötares uträkning, finns på gul post-it lapp i köket.
Vi åker in. tar nummerlapp, två sköterskor sitter och betar av, inga kaffedrickare denna gång.
Vår tur.
- Hej, ja vi har varit här tidigare, personnumemr 00000000.
- Ja jag ser det, hur är det med henne?
- Ja, hon har så himla ont.
- Ja, har du gett henne smärtlindrande?
- Ja, jag gav henne 40 ml.
- VA??? Men det ska inte du göra, det är ju en smärtdos.
- Ja, men , va? Din kollega sa ju att det var precis så jag skulle göra.
- Nu ska jag titta här...hum. Nej vet du vad, du ska inte göra det, du ska aldrig ge henne mer än det som står på förpackningen.
- Du menar att jag inte ska leka sjukssköterska, tack!, det var vad jag sa till din kollega.
- Haha, det är helt rätt. Låt mig med utbildning göra det. Men nu till foten, ...

Ett fantastiskt bemötande. Vi fick ett rum, det kom en läkare med en teori, vi fick komma hem. Något lugnare. Innan vi gick mötte vi inskrivningssköterskan, och fick ett varmt leende och lycka till med lilltjejen. Det värmde!

Så olika, och så är det hela tiden.

När det är AKUT som när vi hade "olyckan" då går det snabbt och effektivt, precis som det ska. När jag kommer med barn som inte är döende ska det naturligtvis ta längre tid. Som nu i lördags, bruten hand p g a longboardolycka. Det tog 2 timmar från inskrivning till hemkomst, passera gipsning på vägen hem. Även där en helt underbart cool och lite underfundig sjuksköterska som mötte sonen med respekt och värme.

Men när vi har jagat för en diffus diagnos som ont i magen, då tog det nästan 1 år innan vi över huvudtaget fick komma till en läkare som tog det på allvar. Då började jag tampas med slarv i vården. Prover som kom bort, om och om igen. Läkare som inte ville dela med sig av journaler... you name it.
slutresultat, Losec i ett år.... Och jag hade rätt, det var inte rätt ställt med barnet. Men jag fick stånga mig blodig och var ALLTID oklanderligt klädd, höga klackar och nytvättat hår, samt talade byråkratspråk. Annars hade jag väl fortfarande bråkat om detta.

Vi har en god sjukvård i Sverige, vi har fantastisk akutvård. Vi nyttjar skattepengarna väl. Var vi brister? Jag tror att sjukvården brister i de hierarkiska system som finns uppbyggda. En vårdavdelning bevakar sitt område och resurser och släpper inte till på ett enda sätt.
Jag önskar det fanns flera "Dr House" som såg tvärs igenom, upp och ner och vände och vred.

Och sjuksköterskor som vill vara sjuksköterskor och hjälpa människor med respekt och värme. Trots att de har en riktigt j*vla s*it dag.

tisdag 10 maj 2011

Solen skiner

och jag har dåligt samvete över att jag inte har varit här och skrivit. Men nu är det ju så att livet, det där som man har mellan 24.00-24.00, emellanåt tar överhanden och då måste jag prioritera. Det har ju inte varit min paradgren tidigare, men nu så börjar jag faktiskt blir duktigare på det.Därav inget bloggande.

Men nu så känner jag att nu är tiden nog inne för att börja vara lite mer aktiv på denna blogg. Så jag värmer upp med ett ganska intetsägande inlägg, mest för att jag var tvungen att kolla om jag kom ihåg mina inloggnings uppgifter.

Så, jag återvänder inom kort med ett mer kärnfullt inlägg om ... vi får se.

Njut av värmen och solen. Njut njut njut!

/Anna