tisdag 9 november 2010

Kristallnatten

Kristallnatten... ett egentligen vackert ord, kristall & natt.

Kristall kommer i många former, som nu utanför mitt fönster, snökristaller. Jag har tänt ljusen och njuter av pepparkakor och en kopp varmt the, på fingret bländar emellanåt de sex diamanter i ringen jag fick av min fina man när vi gifte oss.

Natt, ett ord som rymmer barndomens rädslor och vuxentidens roligheter. Vila i lugn och ro, låta kroppen hämta andan och själen sakta ned.

För 72 år sedan skrevs ordet i eld, sten och kristall. Natten mellan den 9 och 10 november 1938 kommer att bli omnämnd som Kristallnatten. Den natt då rädsla och okunskap transformerades till hat. Ett hat som aldrig riktigt har ebbat ut. På något sätt har denna natts demoner fortfarande ett grepp om de rädda, de okunniga och det föds ännumera hat.

Jag ramlar över Kaj Schuelers recension av Öyvind Foss bok Kristallnatten på svd.se. En recension som plötsligt får mig att vilja gråta, för jag blir så arg och för att det skrämmer mig och för jag av olika skäl tar åt mig personligen.

Det är det han börjar med att skriva om som får mig arg och rädd. Om det som hände för en månad sedan i Malmö, och då menar jag inte det som alla andra tänker på refexsmässigt just nu, "skotten i Malmö".
Nej han skriver om ett veckoslutläger för barn mellan 7-10 år. Dessa barn befinner sig på en kursgård i Höllviken.
På kvällen i Höllviken händer det som skrämmer mig. Ett tiotal ungdomar kommer och skriker och skränar utanför kursgården, som alltså just då bebos av ett antal barn 7-10 år och vuxna ledare som är där på helgläger... De tiotalet ungdomarna skriker och skränar.
Jaha tänker vi, det händer ju. Men de skriker JUDESVIN och HEIL HITLER.

Kvällen efter kommer det ett 20-30 tal ungdomar, de skriker och skränar och uppträder hotfullt, sparkar ned staket och kastar ägg på byggnaden. Vad de skriker?
”judejävlar förstör Höllviken”

För 72 år sedan, samma år som min mamma föddes myntades ett uttryck, Kristallnatten. Kaj Schueler skriver om en bok som tar upp denna händelse. Egentligen vet jag inte vad han tycker om boken för jag kommer inte ihåg vad han tyckte om boken. Jag förstår att det är lite respektlöst, han är ju torts allt recensent. Han har med säkerhet en klar uppfattning om vad han tyckte om boken.

För 72 år sedan myntades ett uttryck, Kristallnatten. En natt där rädsla och okunskap formaterades till hat. Hat som riktades mot människor som tror på en Gud, som tillhör en religion, Judendomen.

På en kursgård i Höllviken fanns barn mellan 7-10 år på ett läger som anordnades av den judiska församlingen i Malmö. Det var mot dessa barn som dessa ungdomar skrek JUDESVIN och HEIL HITLER, och att JUDEJÄVLAR FÖRSTÖR HÖLLVIKEN.

Om detta skrev Kaj Schueler den 9 november 2010. I en recension av en bok om Kristallnatten.

Kristall och Natt. Två var för sig vackra ord. Jag hoppas att dessa barn och vuxna som befann sig på kursgården i Höllviken känner och förstår att det finns många många människor i detta fina underbara land som Sverige faktiskt är, som fördömer vad dessa undgomar gjorde. Som ser allvarligt på vad som skedde och som hoppas innerligt, att detta inte avskrivs som busstreck, ungdomlig okunskap. Det kanske det är? Men då har skolor och vuxna runt dessa ungdomar ett tungt ansvar att pränta in kunskap så att dessa ungdomar inte forrsätter att vara så innerligt rädda för framtiden att de måste ta ut denna rädsla genom att skrämma små barn.

Kristall och Natt, snöflingor och diamanter som glittrar. Natt som ger trygg vila. Det är vad jag vill att detta ord ska betyda, en vacker nattlig vila under glittrande diamantformade stjärnor.

//Anna